Maggie ♥

Jag har inget att ha ångest över faktiskt. Jag kan säga rent ut sagt att jag bryr mig inte längre, det jag önskar att jag kunnat säga detta alltid men jag känner idag, just nu faktiskt, att jag har inget att skämmas över. Ni kan tycka och säga vad ni vill, det borde alla veta, jag ser hellre att ni säger saker som ni tror berör mig till mig, än att prata med varandra om mig i min frånvaro.

Idag känner jag en slags känsla som alltid tyngt ner mig, men just ja- ja- JA! JAG SKA LÄMNA KARLSTAD, och det känns underbart. Såklart jag kommer sakna alla, ni som har lyft upp de senaste dagarna. Ni betyder mer än andra, jag hoppas ni vet vilka ni är. Er kommer jag sakna så himla mycket. Men jag kommer ju äntligen hem i november igen. November det låter as långt bort men det är inte så långt, det är sommaren och den går fort och jag är hemma tills detta mörka tråkiga kommer igen. Så ses vi igen! Men först har jag 1½ månad kvar att förgylla min vardag, till helgen kommer älskade anna hem. Så det kommer gå fort, sen så kommer jag jobba ända in i slutet. Så det kommer inte finnas så många tomma hål att fylla ut! Helgerna kommer gå fort dom också, det har dom alltid gjort! Helgerna är det man strävar efter när man sitter på jobbet!

Nu ska jag avrunda och ge mig själv beröm. Jag är värd mycket mer än detta :) Kom alltid ihåg! Det kan bara bli bättre, om man är på botten och kryper! When I'm standing in the dark I'll still believe.

Stooora kramar Marie :)

Aahh, the sun is blinding
I stayed up again
Oohh, I am finding
That's not the way I want my story to end.