But I don’t really care.
I feel so untouched and I want you so much. That I just can't resist you, It's not enough to say that I miss you. Don't even think about what's right or wrong, wrong or right. 'Cause in the end it's only you and me and no one else is gonna be around. (the veronicas - untouched)
Hejdu, eller hur ska jag börja idag. Jag har egentligen inget vettigt att skriva, men känner att jag vill skriva av mig ändå. Ja idag har jag vart på polisen, fixat pass till våran underbara resa. Jag ser verkligen i fram mot den! Som sagt åker till Bullen den 9 sep, ska bli så himla skönt. Vääärrrmmmeee, here i come. hihi :) Sen har jag sprungit på klasskompisar på stan och de känns så jobbigt, saknar verkligen allt vi hade, de var min familj, det var alltid nått med de, känns så himla tråkigt att allt är över. Alltid någon som hade nått att snacka om på morgonen de som hade hänt i helgen, och allt som var så bra. Jag saknar de så mycket, ingen som kan någon som kan ersätta dessa 3 år från mig, mina bästa 3 år här i livet (och nu grinar ja). När personer säger - fattar inte hur du kan sakna skolan så mycket. Så vet jag inte vad jag ska svara men jag har lärt mig så extremt mycket av den klassen och av den skolan. Kan bara hylla den även om den hade sina brister också. Många orkade inte med det dära med att stå på egna ben, många vill ha lärarleda lektioner och göra sina prov, vi hade en lektion och sen ingen mer på hela veckan utan en uppgift vi skulle göra på de tiderna ist. Men jag lärde mig att stå på min egna ben, hade man nått problem så hade någon alltid tid om det inte var din närmaste kompis i klassen så kunde man alltid prata med någon annan eller så kom lärarn med kaffe och frågade verkligen hur allt var de lärde sig hur man såg ut när man inte mådde bra och när man var lycklig över nått. Minns den gången i 3:an då vi bara satt och prata på turism lektionen för att narcissa ville att alla skulle må bra oavsett. Vi satt alltså i två timmar och bara pratade skit om allt och ingenting. Det gjorde att man orkade med de andra lektionerna och resten av hela den veckan. Skolan har verkligen vart som en trygghet för mig, de fick mig att stå på egna ben och de lärde mig att klara man inte hindret idag så kommer man inte klarat de imorgon heller så det var lika bra att ta itu med sina problem samma dag, så kunde man somna gott den natten med. Och mottot rektorn inskaffade var att man får faktiskt inte större hinder än vad man klarar av. Jag kan bara säga att jag saknar det!! Jag saknar det!! Min enda trygghet! Mitt enda mål!! Min dag!! Ingen som inte gått på infokomp kommer att förstå. Vi är en speciell sort :)
Sen har jag naturligtvis personliga problem också. Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet att jag skulle behövt stefan med sina pikar brevid mig nu. Om det där löftet jag gav i årskurs två, om att leva som i mottot behandla andra som du själv vill bli behandlade. Och om jag lyckas vet jag att jag inte gör men jag försöker så gott jag kan. Jag försöker verkligen vet inte hur ni vet hur svårt de kan vara, men det rebecka sa idag och igår och ja påminnelsena, jag vet inte vad jag ska säga och vad jag ens har gjort dig. Det var verkligen inte min menning att få dig att känna dig liten, därför du ogillar mig så skarpt så du skulle skälla ut mig och det är verkligen en av mina önskningar just nu. Jag skulle vilja vet varför? varför min vän ska behöva otrevliga sanningar om mig förstår ja inte, har du nått emot mig så kan du väl säga de direkt. Jag överlever och de vet du. Blanda inte min rebecka, jag kommer aldrig göra nått mot henne. aldrig! jag lekt väl med dig med rebecka är mycket vuxnare än vad du är, och hon betyder mycket mera. Så herr nordlander ge fan i att prata om mig, de ställer bara till med problem och du har förstört tillräkligt i mitt liv. But tonight, I just don't really care.
Och de postiva....hihi! Jag är glad idag, känns så otroligt gött! Jag njuter av livet, med en viss sak måste jag bestämma hur jag vill ha det. Jag vet vad min rådgivare tycker, och jag vet inte om jag är redo. Men man ska väl låta tiden ha sin gång! Hihihi... elller måste jag bestämma mig idag? Jag kan inte låta det rinna ut i sanden right?
Don't even talk about the consequence. Cause right now you're the only thing that's making any sense to me and I don't give a damn what they say, what they think think. Cause you're the only one who's on my mind,I'll never ever let you leave me. I'll try to stop time for ever, never wanna hear you say goodbye (bye bye bye).
Hejdu, eller hur ska jag börja idag. Jag har egentligen inget vettigt att skriva, men känner att jag vill skriva av mig ändå. Ja idag har jag vart på polisen, fixat pass till våran underbara resa. Jag ser verkligen i fram mot den! Som sagt åker till Bullen den 9 sep, ska bli så himla skönt. Vääärrrmmmeee, here i come. hihi :) Sen har jag sprungit på klasskompisar på stan och de känns så jobbigt, saknar verkligen allt vi hade, de var min familj, det var alltid nått med de, känns så himla tråkigt att allt är över. Alltid någon som hade nått att snacka om på morgonen de som hade hänt i helgen, och allt som var så bra. Jag saknar de så mycket, ingen som kan någon som kan ersätta dessa 3 år från mig, mina bästa 3 år här i livet (och nu grinar ja). När personer säger - fattar inte hur du kan sakna skolan så mycket. Så vet jag inte vad jag ska svara men jag har lärt mig så extremt mycket av den klassen och av den skolan. Kan bara hylla den även om den hade sina brister också. Många orkade inte med det dära med att stå på egna ben, många vill ha lärarleda lektioner och göra sina prov, vi hade en lektion och sen ingen mer på hela veckan utan en uppgift vi skulle göra på de tiderna ist. Men jag lärde mig att stå på min egna ben, hade man nått problem så hade någon alltid tid om det inte var din närmaste kompis i klassen så kunde man alltid prata med någon annan eller så kom lärarn med kaffe och frågade verkligen hur allt var de lärde sig hur man såg ut när man inte mådde bra och när man var lycklig över nått. Minns den gången i 3:an då vi bara satt och prata på turism lektionen för att narcissa ville att alla skulle må bra oavsett. Vi satt alltså i två timmar och bara pratade skit om allt och ingenting. Det gjorde att man orkade med de andra lektionerna och resten av hela den veckan. Skolan har verkligen vart som en trygghet för mig, de fick mig att stå på egna ben och de lärde mig att klara man inte hindret idag så kommer man inte klarat de imorgon heller så det var lika bra att ta itu med sina problem samma dag, så kunde man somna gott den natten med. Och mottot rektorn inskaffade var att man får faktiskt inte större hinder än vad man klarar av. Jag kan bara säga att jag saknar det!! Jag saknar det!! Min enda trygghet! Mitt enda mål!! Min dag!! Ingen som inte gått på infokomp kommer att förstå. Vi är en speciell sort :)
Sen har jag naturligtvis personliga problem också. Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet att jag skulle behövt stefan med sina pikar brevid mig nu. Om det där löftet jag gav i årskurs två, om att leva som i mottot behandla andra som du själv vill bli behandlade. Och om jag lyckas vet jag att jag inte gör men jag försöker så gott jag kan. Jag försöker verkligen vet inte hur ni vet hur svårt de kan vara, men det rebecka sa idag och igår och ja påminnelsena, jag vet inte vad jag ska säga och vad jag ens har gjort dig. Det var verkligen inte min menning att få dig att känna dig liten, därför du ogillar mig så skarpt så du skulle skälla ut mig och det är verkligen en av mina önskningar just nu. Jag skulle vilja vet varför? varför min vän ska behöva otrevliga sanningar om mig förstår ja inte, har du nått emot mig så kan du väl säga de direkt. Jag överlever och de vet du. Blanda inte min rebecka, jag kommer aldrig göra nått mot henne. aldrig! jag lekt väl med dig med rebecka är mycket vuxnare än vad du är, och hon betyder mycket mera. Så herr nordlander ge fan i att prata om mig, de ställer bara till med problem och du har förstört tillräkligt i mitt liv. But tonight, I just don't really care.
Och de postiva....hihi! Jag är glad idag, känns så otroligt gött! Jag njuter av livet, med en viss sak måste jag bestämma hur jag vill ha det. Jag vet vad min rådgivare tycker, och jag vet inte om jag är redo. Men man ska väl låta tiden ha sin gång! Hihihi... elller måste jag bestämma mig idag? Jag kan inte låta det rinna ut i sanden right?
Don't even talk about the consequence. Cause right now you're the only thing that's making any sense to me and I don't give a damn what they say, what they think think. Cause you're the only one who's on my mind,I'll never ever let you leave me. I'll try to stop time for ever, never wanna hear you say goodbye (bye bye bye).
Kommentarer
Trackback
