Maggie ♥

Jag måste få skriva att den här dagen bara kan dra någonstans. Sådan tur att jag har min älskade familj i närheten ändå, Fredrik kom förbi och mamma och pappa kom också. Bara för att jag inte alls skulle gräva ner mig i mig själv för mycket. Sen är jag himla glad över att jag har mina flickor på andra sidan, som jag åker till imorgon. Ska bli så skönt att bara åka iväg. Jag saknar dom så det gör ont nu. Men imorgon så ser jag dom igen.

Imorse när allt hände svartna det för ögonen på mig, jag såg verkligen hur mitt liv rasa ihop. Bara tappade allt. Jag orkade inte, att jag inte ens visste att jag hade några tårar kvar men dom fanns där. Jag grinade i massor tills jag fick av fredrik att han kommer förbi med kaffe och mamma sa att vi skulle göra nått. Själv hade jag nog önskat att jag var själv,men jag har sådan tur ändå. Ingen kan få mig le mera än vad de kan.

Men imorgon så åker jag mest bort för att känna att jag bara vill bort. Har nog aldrig mått så här inte ens i maj, den känslan som jag har nu slår allt. Även fast i maj var svårt så har jag nog förstått att det kunde bli värre. Även om det inte är det. Jag ska inte gnälla men jag önskar jag såg ljuset snart. Oturen måste vända, och jag vet att  livet inte är lätt men jag måste försöka se det positivt.

Men imrogon åker jag över till Anna & Linda och jag  vet inte när jag kommer hem. Men antagligen till helgen. De jobbar ju då och sådan stor kraft har jag inte att underhålla mig själv.Men nu ska jag nog ta en promenad och bara vara ett tag. Hoppas ingen har haft samma dag som mig.

Hoppas och önskar att jag hittar ett jobb och en lägenhet nu! Som jag vill ha och har råd att ha!
Älskar er så himla mycket. glöm aldrig det!

P & K Marie :)